Tatueringar i Japan förknippas ofta med Yakuza och är inte lika accepterade som i västvärlden. Medan européer och amerikaner stolt visar upp sina tatueringar 💪, föredrar japaner att dölja dem. Ändå är denna urgamla japanska konstform djupt rotad i Soluppgångens lands historia.
Tatueringen dök upp redan under förhistorisk tid och var kopplad till ritualer i de tidiga japanska civilisationerna. Den fungerade då som en symbol för social tillhörighet, andligt skydd eller som prydnad. Senare användes den för att identifiera brottslingar innan den blev Yakuzans kännetecken 💣. Även om denna konstform är ett känsligt ämne på ögruppen, är japanska tatuerare kända världen över för sin talang. Från de första folken till modern tid, via Edo-perioden, kan du här upptäcka hur tatueringar har satt en outplånlig prägel på Japans historia.
Ursprunget till tatueringar i Japan
Praktiken att tatuera sig går tillbaka till förhistorisk tid, vilket bevisas av de lerfigurer prydda med stam-symboler som hittats i gravar från Jomon-perioden.
Ainu-folket, en ursprungsbefolkning av jägare, fiskare och samlare, tatuerade sig som ett andligt skydd, men också för att visa sin sociala status eller för att försköna sig själva. Kvinnorna lät gravera in symboler på armarna och runt läpparna från puberteten fram till giftermålet, enligt traditionella riter.
Ainu-stammen och traditionella tatueringar.
Männen tatuerades i ansiktet och på kroppen för att visa sin tillhörighet till en klan eller ett visst yrke.
På vissa öar i södra Japan visade kvinnor att de var gifta genom att tatuera händerna, i ett syfte som var både religiöst och socialt.
En missförstådd urgammal konst
Berättelser om Ainu-folket, nedtecknade av kinesiska krönikörer, vittnar om en negativ syn på tatueringar. Dessa övergångsriter var svåra att förstå och betraktades som barbariska. Som en följd av detta skadade buddhismens intåg och det kinesiska inflytandet i Japan bilden av denna traditionella konst som blev tabu 🤐. Fångar märktes med symboler på armar eller panna som ett straff fram till 1870. Samtidigt vände sig japanerna bort från tatueringar för att istället fokusera på mode inom kläder och parfymer.
Tatueringarnas framväxt under Edo-perioden
Under Edo-perioden genomgick tatueringen en stark utveckling och en viss kodifiering uppstod. Man skilde på hederstatueringar som hyllade hjältar och fångtatueringar avsedda för banditer. Trots detta fortsatte japanska tatueringar att ha ett dåligt rykte. Antalet kriminella ökade kraftigt i storstäderna, och dessa dolde sina outplånliga fångmärken under nya, mer omfattande mönster. På samma sätt lät prostituerade och geishor av lägre rang tatuera sina kroppar i estetiskt syfte, vilket ytterligare förstärkte den negativa konnotationen av denna japanska konst.
Tatuerade japanska krigare på 1870-talet (kolorerade fotografier).
Paradoxalt nog såg man framväxten av en ny trend där tatueringen var både dekorativ och symbolisk. Den illustrerade romanen Shui hu zhuan (“Berättelser från träskmarkerna“), vars hjältar är helt tatuerade krigare, blev en enorm succé i Japan. Det bör noteras att gatukrigare, kända för sina tatueringar och sitt mod, också beundrades under Edo-perioden. Kroppen täckt av eleganta mönster blev en symbol för manlighet och mod som inspirerade japansk konst och litteratur.
Å andra sidan bidrog Ukiyo-e-konstnärer och Kabuki-teatern starkt till tatueringarnas popularitet på ögruppen. Man kunde se gravyrer av drakar, tigrar, koi-fiskar, ormar och andra varelser från japansk mytologi på många tryck. Ukiyo-e-konstens popularitet i kombination med förbättrade graveringstekniker gav ny fart åt den traditionella japanska tatueringen.
Den spred sig särskilt inom flera yrkesgrupper, främst bland brandmän, budbärare och inom byggsektorn. Visste du förresten att vissa japanska arbetare brukade arbeta utan kläder? 😳
Detta gällde tobis, höghöjdsarbetare som var mycket uppskattade av Japans invånare. Dessa arbetare lät ofta gravera in imponerande drakar för att pryda sina kroppar och skydda sig mot fara. Ur tatueringarnas popularitet och utvecklingen av mönster föddes ett nytt yrke: tatueringskonstnären eller horishi i Japan.
Tatueringar i Japan, den förbjudna frukten
I och med Japans öppnande mot omvärlden beslutade Meiji-regeringen, mån om den bild man gav västerlänningar, att förbjuda tatueringar 1872. Designerna doldes då under kläder, och sedvänjorna hos Ainu-folket och i vissa regioner förbjöds. Tatuerare arbetade i skuggorna, nära hamnarna där de i hemlighet tog emot sjömän ⚓, samtidigt som de täckte upp med ett annat yrke. Den japanska tatueringen, känd för sin förfining, lockade dock kungligheter världen över, såsom prins George och tsar Nikolaj II.
Under den amerikanska ockupationen efter andra världskriget legaliserades praktiken igen, men tatueringens rykte förblev mörkt eftersom den förknippades med lägre klasser och Yakuza.
Tatueringar hos Yakuza
Även om tatueringar fick ett uppsving efter kriget och under 70- och 80-talen, förblev det en vanlig företeelse inom den japanska maffian. En tradition som ärvts från deras föregångare, bakuto, som märkte sina armar med cirklar för att symbolisera varje begått brott. Ett sätt att inge fruktan.
Tatueringar hos Yakuza.
Under 1800-talet tog yakuza definitivt tatueringen till sig som ett kännetecken för organiserad brottslighet. De tatuerade mönstren fungerade som initieringsriter för att bevisa medlemmarnas engagemang och tillhörighet till en klan. Yakuza såg i denna konstnärliga praktik ett sätt att uttrycka sitt mod och sina värderingar samtidigt som de marginaliserade sig från samhället.
Yakuza-tatueringar, kallade Irezumi, täckte en stor del av kroppen eller till och med hela kroppen: ryggen, bröstet, armarna, skinkorna och benen.
Betydelsen av tatueringar
Bland de mest populära motiven hos Yakuza kan nämnas:
- 🐲 draken eller lejonet, symboler för skydd mot fara
- 🐅 tigern som uttrycker styrka och livslängd
- 🐟 koi-fisken, symbol för tur och uthållighet
- 🦅 fenixen som står för ära och odödlighet
- 🐍 ormen som frammanar kraft och hälsa
- 🗡 samurajen som representerar ära och lojalitet
- 🌸 körsbärsblomman som påminner om livets skörhet och förgänglighet
- 💀 dödskallar, demoner, pioner, lotusblommor och andra illustrationer från asiatiska legender.
Idag föredrar Yakuza i högre grad diskreta mönster av tribal- eller amerikansk stil framför den japanska. Även om tatueringar är en del av deras kultur, tenderar denna praktik att minska eftersom de i allt högre grad försöker smälta in i mängden.
Tatueringsyrket och konsten Irezumi
En tatueringslärling utbildas av en mästare som verkar under ett namn som han lägger till ordet hori (att gravera) till. Han hanterar verktygen, förbereder bläcket och övar på att rita sin mentors mönster under många år innan han själv får tatuera kunder. Dessutom observerar och lär han sig de olika traditionella teknikerna. När han är redo att utöva yrket får han officiellt ett tatuerarnamn härlett från sin mästares.
Irezumi-tatuering utförd med en tebori.
Det är ett svårt yrke att utöva i Japan eftersom lagstiftningen är oklar. Tatueringskonsten är devalverad i sitt eget hemland. Dessutom motarbetar de japanska myndigheterna den regelbundet. Under de senaste åren har ingripanden i tatueringsstudior ökat med hänvisning till en lag från 2001 som föreskriver att endast läkare har rätt att injicera bläck under huden. Det är därför många japanska tatuerare utövar sin konst i hemlighet eller flyttar utomlands.
Traditionell teknik för Irezumi
Irezumi är stilen för traditionell japansk tatuering som innebär att man täcker en stor del av kroppen eller ibland hela kroppen. Designen stannar vid handleden och vristen för att enkelt kunna döljas av kläder, precis som hos Yakuza.
Denna typ av tatuering är mycket tidskrävande och smärtsam. Konstnären använder en tebori, ett verktyg bestående av en bambustav försedd med nålar i änden. Dessa är indränkta i Nara-svart, ett bläck med blågröna pigment. Tatueraren för in bläcket genom att sticka under huden punkt för punkt, på ett repetitivt sätt.
Det finns flera former av Irezumi beroende på det tatuerade området; man kan välja en heltäckande tatuering eller mer lokaliserade varianter som en “sköldpaddsrygg”, en “delad byst” eller helt enkelt en “ärm” som sträcker sig över underarmen. Idag, med risk för kontaminering, har materialen moderniserats av sanitära skäl, men metoderna förblir intakta.
Om du vill skaffa en traditionell Irezumi, var beredd på att det kostar skjortan 💪. En heltäckande tatuering kan kosta upp till 30 000 euro 💰. Det krävs också mycket tid eftersom vissa mönster tar över 5 år att färdigställa. För de mer otåliga kan man välja dermograf-tekniken, som är mycket snabbare men mindre exakt för skuggningar.
I allmänhet ritar tatueraren först konturerna med maskin innan han fyller i med tebori under många sittningar. Mönstren är desamma som under Edo-perioden. Det vill säga varelser från asiatisk mytologi för det mesta, omgivna av naturliga element som vatten, eld, fauna och flora. Ljus- och skuggspelet är särskilt framträdande. Utövandet av Irezumi är extremt kodifierat när det gäller format, färger och tekniker. Därför brukar tatueringskonstnären signera sitt verk.
Synen på tatueringar i dagens Japan
Även om det är en del av historien, har Japan inte riktigt tagit tatueringen till sitt hjärta. Den moderna synen tenderar dock att utvecklas. Generellt sett accepteras små, diskreta tatueringar och anses till och med ganska coola 👍 i unga japaners ögon. Favoritmönstren är tribal-former och västerländska tatueringar.
Däremot sitter stigmat kring stora tatueringar djupt. Irezumi-stilen som täcker en stor del av kroppen tenderar att skrämma alla generationer, särskilt om de bärs av japaner. Tatueringen är därför fortfarande kopplad till den undre världen och Yakuza. Notera att vissa allmänna bad, gym och onsen fortfarande exkluderar tatuerade personer. Man bör också veta att det ses negativt att ha tatueringar i arbetslivet. Lyckligtvis utvecklas mentaliteten och tatueringskonsten verkar bli alltmer accepterad i storstäderna.
Exempel på skyltar med förbud för tatuerade personer på vissa offentliga platser.
Även om tatueringar ännu inte är fullt erkända för sitt rätta värde i Japan, betraktas de som sanna konstverk i resten av världen. Många västerlänningar tatuerar sig därför på ögruppen. När det gäller japanerna hoppas vi att de ska inse värdet av denna dolda skatt för att föra den traditionella konsten Irezumi vidare.
