Sumo, som utsetts till nationell sport, är en sann institution i Japan. Denna urgamla kampsport är mycket populär och dessutom den heligaste i landet där solen går upp.
Sumo är den traditionella japanska brottningen där två kraftiga motståndare möts i en närkamp. Målet med sporten är att knuffa ut motståndaren ur ringen eller få denne att vidröra marken.
Denna disciplin, som är både fascinerande och imponerande för utlänningar, visar tydligt på den japanska kulturens unika karaktär.
Upptäck denna japanska kampsport, fylld av ritualer, där kämparna liknas vid gudar!
🔎 Sumons historia och ursprung i Japan
Sumo är djupt förankrad i Japans historia. De äldsta japanska berättelserna i Kojiki (publicerad år 712) nämnde redan denna utövning. Det var faktiskt under en brottningsmatch som guden Takemikazuchi besegrade Takeminakata och vann de japanska öarna.
Till vänster, två träsnitt av Utagawa Kunisada som föreställer sumomatcher (1840-1850). Till höger, en avbildning av brottaren Masanosuke Inagawa av Kuniyoshi Utagawa (1845).
Något senare berättar Nihon Shoki, en annan historisk samling om Japans ursprung, om segern för Nomi No Sukune, en legendarisk kämpe. Det var en drabbning mellan två dödliga: Nomi No Sukune och Taima No Kuehaya, kejsar Suinins starkaste krigare. Den förste besegrade sin motståndare genom japanska brottningstekniker och blev senare sumons gud.
Denna japanska kampsport har alltså sina rötter i japansk mytologi och shintoism. Dessutom anordnades brottningsritualer till gudarnas ära för att blidka dem och främja skördarna.
Sumo genom tiderna
Under Nara-perioden fungerade sumo som underhållning vid det kejserliga hovet. Disciplinen kodifierades gradvis. Regler och ritualer infördes efter hand för att närma sig den brottningssport vi känner till idag.
Under Kamakura-perioden fick sumo en annan funktion än underhållning eller religiösa ritualer. Den blev en kampsport som användes av samurajer för närstrid.
På 1600-talet, när Japan upplevde en fredligare tid, frigjorde sig sumon från sin militära funktion och blev aristokraternas favoritnöje, innan den ett sekel senare officiellt utsågs till Japans nationalsport.
Sumobrottare på 1870-talet. ©The New York Public Library
Det var först mot slutet av 1800-talet som sumomatcher började synas i pressen. Priser började äntligen delas ut till vinnarna. Samtidigt började sporten professionaliseras.
Det var dock den nationalistiska influensen under Showa-eran som gjorde den japanska brottningen så populär. Det var under denna period som den japanska sumo-föreningen bildades 1925. Dess uppdrag? Att införa nya regler och organisera mästerskap. Sumomatcher sändes då i radio innan de dök upp i tv 1953.
Idag blir japanska brottare allt färre och ersätts av utländska kämpar. Man måste komma ihåg att denna sport kräver extrema levnadsvillkor och många uppoffringar.
🤼♂ Rikishi eller sumobrottare
Den professionella brottaren kallas rikishi (vilket betyder “stark man”) och inte sumotori (en term reserverad för nybörjare). Förutom att bära en mycket karakteristisk klädsel följer kämpen en strikt träning samt en mycket speciell livsstil.
Rikishi går redan i tonåren med i ett stall (heya), en sorts sumoklubb där de lever i grupp och tränar varje dag under ledning av oyakata (en erfaren före detta brottare, stallchef).
De nya sumotorierna antar ett kämpanamn när de anländer till anläggningen. De bor i sovsalar medan brottare med högre rang har rätt till ett eget rum. Alla blir inte stora mästare och endast de mest kraftfulla får lön. För dem börjar en mycket strikt livsstil.
Traditionell klädsel för rikishi: ett bälte (mawashi) och en knut (chonmage).
Rikishis klädsel
Om det är något som förvånar oss i vår europeiska kultur så är det rikishis utseende under matcherna. Utöver deras slående kroppshydda bär brottarna ingenting förutom ett sorts höftskynke som viras runt midjan och döljer skrevet 😲.
Detta bälte, kallat mawashi, är deras officiella klädsel. Det bärs vid alla matcher oavsett årstid. De mest massiva väger nästan 4 kg och är 8 meter långa. Man undrar hur många varv man skulle kunna vira det runt sig själv med den mängden tyg 😉.
Precis som samurajerna bär brottarna en traditionell knut för att hålla sitt långa hår bakåt. Notera att de inte får klippa håret förrän de går i pension. Brottare i de högre divisionerna utmärker sig genom en typisk frisyr kallad oicho.
🥋 Sumobrottarnas träning
Brottarna vaknar tidigt (runt kl. 05.00) för att påbörja träningen. De värmer upp och tränar intensivt på fastande mage för att vara riktigt hungriga till lunch. Passet avslutas med en match. De högst rankade rikishi möts sist, och det är också de som äter först, tillsammans med stallchefen.
🥘 Sumobrottarnas livsstil
Efter att ha svettats ordentligt under träningen tar sumobrottarna ett bad. Vid lunchtid måste de få i sig ett imponerande antal kalorier. För detta äter de en proteinrik gryta (chankonabe) tillsammans med en stor mängd ris och dricker öl.
Efter lunchen blir de frisörade och utför hushållssysslor, sedan är det dags för en tupplur, vilket är nödvändigt för att lagra proteiner och fett. På kvällen äter sumobrottarna chankonabe igen för att nå cirka 8000 kcal/dag, vilket är nästan tre gånger mer än en elitfotbollsspelare 😮.
🙋♂️ Sumotori i 5 frågor
Långt ifrån den fysiska arketypen av en idrottare som vi är vana vid, är sumobrottare mycket respekterade i Japan och till och med vördade. Deras enorma kroppshydda, styrka, orubbliga mentalitet och exemplariska disciplin fascinerar.
I Europa väcker dessa enastående kämpar och deras märkliga ritualer vår nyfikenhet. Låt oss försöka avmystifiera myten om denna japanska halvgud.
1. Varför är sumobrottare så stora?
Frågan om vikt är en besatthet för en sumobrottare, eftersom ju större han är, desto lägre tyngdpunkt får han och desto mer kraft har han för att knuffa eller kasta sin rival. På samma sätt hjälper det honom under tachai-ai (den första sammanstötningen mellan kämparna), vilket ofta avgör segern. Kort sagt, vikten ger sumobrottaren mer kraft. Men en för tung brottare blir långsammare, så allt handlar om balans.
2. Vad är en sumobrottares genomsnittsvikt?
En rikishis genomsnittsvikt är cirka 150 kg för en längd på över 1,80 m. Den tyngsta brottaren i sumons historia vägde 285 kilo.
3. Hur gör sumobrottare för att gå upp i vikt?
Sumobrottare sätter i sig cirka 8000 kalorier per dag innan de vilar, vilket möjliggör bättre assimilering och en betydande viktökning, medan deras intensiva fysiska träning bygger muskelmassa.
4. Är sumobrottare vid god hälsa?
Trots att de är kraftigt överviktiga enligt BMI-kriterier, lider aktiva sumobrottare inte särskilt mycket av fetmarelaterade sjukdomar eftersom deras fett främst sitter under huden och inte kring de inre organen. Anledningen till detta fenomen: muskelbyggande träning 💪.
5. Vad är en sumobrottares förväntade livslängd?
Man bör veta att en sumobrottare går i pension runt 30-årsåldern. Det är då risken är stor att utveckla bukfett, särskilt om de inte anpassar sin kost och fysiska aktivitet. På grund av övervikten är sumobrottare mer utsatta för hjärt-kärlsjukdomar och metabola sjukdomar. Deras förväntade livslängd är därför begränsad till 60–65 år. Detta varierar dock mycket från individ till individ.
💁♀️ Sumo för kvinnor
Under lång tid var denna kontaktsport exklusivt förbehållen män, och kvinnor ansågs orena på grund av en gammal shintoistisk tro och fick inte ens närvara vid turneringar. Något som får feminister att reagera 😔.
Ändå går de äldsta spåren av kvinnlig sumo tillbaka till 1700-talet, då matcher anordnades på bordeller för att roa männen.
Lyckligtvis har disciplinen sedan slutet av 1900-talet äntligen öppnats för kvinnor, under namnet shin-sumo. De kan utöva sporten tillsammans med män. De kan dock ännu inte nå professionell nivå. Det kommer att ta tid att förändra mentaliteten i denna mycket konservativa japanska konstform.
Slutligen är kvinnlig sumo på rätt väg, då en första internationell damturnering ägde rum i Osaka 2013… ett stort framsteg i sumons värld. På samma sätt vill det internationella förbundet inkludera kampsporten i OS, vilket skulle göra sporten till en mixed-disciplin.
👉 Sumomatch: regler och ritualer
Sumo är en kampsport som följer många regler och ritualer. Först och främst antar varje rikishi ett shikona eller brottarnamn. Till skillnad från många andra kampsporter finns det inga viktklasser. En jätte kan alltså möta någon som väger under 100 kg. Alla brottare bär mawashi (i siden för första och andra divisionen) och deras hår är uppsatt i en traditionell knut (chonmage).
Rikishi eller sumobrottare före matchen. ©J. Henning Buchholz
Före varje match ropas sumobrottarna upp av yobidashi, eller utroparen, som ber dem stiga upp på dohyo (en sorts arena). Kämparna hälsar på varandra och genomför sedan en mental förberedelse på några minuter. Vid det tillfället utför de reningsritualer, härstammande från shintoistiska ceremonier.
De börjar med att utföra shiko (en ritual som går ut på att lyfta benet högt för att sedan stampa hårt i marken) innan de dricker och spottar ut en klunk vatten (chirkara mizu). Sedan kastar de en näve salt på marken för att rena den. Därefter går de två brottarna fram till mitten av dohyo, ställer sig på huk, klappar händerna och sträcker ut armarna (chiri chôzu).
Brottare som utför shiko för att imponera på sin motståndare. ©Alessio Roversi
Efter flera serier av ritualer kan matchen äntligen börja. Den startar vid signalen från gyoji (domaren) som vänder på sin solfjäder. Det är ögonblicket då sumobrottarna rör marken med knytnävarna innan de kastar sig våldsamt mot varandra. Tachai-ai (sammanstötningen mellan de två brottarna) markerar starten på anfallet.
För att vinna matchen måste man få ut sin motståndare ur cirkeln eller få denne att vidröra marken med någon annan kroppsdel än fötterna. Om brottaren tappar sin mawashi är det också förlust… ännu en anledning att knyta den ordentligt 😅. I slutet av turneringen får den tävlande som vunnit flest matcher ett pris.
📍 Tekniker som används i sumo
Brottarna använder sin vikt för att knuffa sin rival ur ringen. De använder närkampstekniker som syftar till att destabilisera motståndaren. Notera att det finns 82 erkända sumogrepp idag. Under matchen är det förbjudet att dra i håret, sikta mot könsorganen, ögonen eller solar plexus, slå med knuten näve eller strypa sin motståndare. Matchen avslutas när en av rikishi lämnar cirkeln eller vidrör marken med en annan kroppsdel än fotsulan.
😎 Gå på en sumoturnering
Nu när sumon inte har några hemligheter för dig, återstår det bara att gå på en turnering för att kunna beundra detta unika skådespel i landet där solen går upp.
Om du planerar en resa till Japan, bör du veta att det finns sex officiella sumoturneringar per år som varar i femton dagar. I januari, mars, maj och september i Tokyo, i mars i Osaka, i juli i Nagoya och i november i Fukuoka.
Du får räkna med cirka 150 kronor för att gå på en sumoturnering och upp till 700 kronor vid bokning. Vissa platser, som boxar för 4 personer, är mycket dyrare. Du kan köpa din biljett i förväg i en konbini, direkt på plats eller boka via internet. Tänk på att biljetterna tar slut snabbt! För att vara säker på att kunna se en match rekommenderar vi att du bokar dina platser en månad i förväg på en bokningssajt som Tiket Oosumo.
Sumo är emblematiskt för Japan och dess traditionella kultur och förblir en fascinerande kampsport som imponerar. Och du, vad tycker du om denna sport?
